Diskriminering

Illustration

Diskriminering är förbjudet i arbetslivet – också vid anställning. Även om en arbetsgivare kan välja att anställa den i sitt tycke lämpligaste personen begränsas arbetsgivarens rekryteringsrätt av diskrimineringsförbuden i lagstiftningen.

De vanligaste grunderna för diskriminering är kön, ålder och hälsotillstånd. Jämställdhetslagen begränsar inte en arbetsgivares rätt att till ett arbete välja en person som arbetsgivaren anser vara den lämpligaste.

Däremot strävar lagen efter att förhindra att en arbetstagare blir omotiverat vald till exempel tack vare sitt kön, samtidigt som en mer meriterad sökande förbigås.

Förbudet mot diskriminering gäller också i situationer där arbetstagare inom en arbetsplats utses till nya uppgifter.

Vad är diskriminering?

Diskriminering är till exempel det att arbetstagaren väljer en mindre meriterad man i stället för en kvinna som har större meriter än han. Om det finns både kvinnliga och manliga sökande till ett arbete ska arbetsgivaren göra en meritjämförelse. I den tittar man till exempel på de sökandes utbildning, arbetserfarenhet och sådana färdigheter som är viktiga med tanke på uppgiften.

Misstankar om diskriminering hänger i typiska fall samman med att en förälder söker arbete eller återvänder från sin familjeledighet. Det kan handla om diskriminering på grund av graviditet eller familjeledighet om den sökande i anställningsintervjun får frågor om sina familjeplaner eller om anställningsförhållandet hävs under prövotiden efter att arbetstagarens graviditet kommit fram, och trots att hon uträttat sitt arbete väl.

Dela