Lektorn i nationalekonomi Jonas Lagerström säger att höga målsättningar motiverar de studerande och får dem att arbeta flitigare. Lärarens uppgift är också att hjälpa de studerande att inse sin egen potential och bli av med onödiga fördomar.
Jonas Lagerström berättar att han blev lärare genom sitt arbete som forskare vid universitetet. Hans forskarkarriär inleddes vid Uppsala universitet. I arbetet ingick också undervisning, och till sin egen stora förvåning märkte han att han gillade det.
– Jag tyckte det var verkligt roligt att föreläsa. Dessutom hade jag haft den vanföreställningen att en lärare måste vara av en viss typ, som till exempel extremt social. Sedan märkte jag att det inte stämmer, säger han.
Lärare lämnar spår
Nu arbetar Jonas vid Åbo Akademi som akademilektor i nationalekonomi. Det som attraherar honom i lärararbetet är det att arbetet har betydelse.
– Saker som sker i föreläsningssalen kan ge sken av att vara små, men de kan påverka en människas hela liv och tankesätt. Jag kommer själv ihåg råd och anekdoter som lärarna berättade under min skoltid. Även med små saker kan man inspirera de studerande, och det känns fint.
I detta döljer sig samtidigt också en del av det ansvar som ingår i arbetet.
– Lärarna har ett enormt ansvar, eftersom felaktiga val också lätt kan ta död på glädjen i lärandet.
Läraren hjälper de studerande att tillägna sig nya kunskaper och insikter om den omgivande världen, men också om sig själva; hur de studerande ser sig själva och tar sig genom svårigheter på lärstigen.
Jonas tror inte på att någon till exempel bara är dålig på matematik.
– I mitt arbete ser jag hela tiden hur de studerande inspireras och kommer på lösningar och nya sätt att tänka. Jag tror att det inte lönar sig att förhålla sig till någonting med attityden att 'det här kommer aldrig att lyckas'.
Konkret problemlösning är inspirerande
Jonas beskriver sig själv som en krävande lärare. Han säger att ingen har fördel av att ribban sänks för lågt.
– Det kan låta gammalmodigt, men jag har märkt att när ribban läggs högt, så är de studerande genast flitigare och mer motiverade och tar studierna på större allvar.
Universitetslagen fastställer universitetens uppgift på ett högtidligt sätt. De har till uppgift att främja den fria forskningen och den vetenskapliga och konstnärliga bildningen, att meddela på forskning grundad högsta undervisning och att fostra de studerande till att tjäna fosterlandet och mänskligheten.
Dessa uppgifter fullgör även Jonas. Som lärare närmar han sig forskningen ofta genom det konkreta. Han säger sig ha märkt att ett bra sätt att väcka de studerandes intresse är att ge dem samhälleliga frågor med koppling till nationalekonomin som de ska fundera på till exempel i smågrupper.
– Jag ger till exempel i uppgift att analysera familjeledigheternas inverkan på löneutvecklingen. Naturligtvis har jag inte heller själv de enda rätta svaren på dessa mångfasetterade frågor, men jag kan uppmuntra till att tänka, lägga fram olika synvinklar och ge tips om olika metoder för att försöka finna lösningar på problemet. Det är givande att det i studerandenas funderingar alltid finns mycket sådant som ger mig själv nya tankar.
Nu har Jonas femton år som lärare bakom sig. Man blir aldrig fullärd som lärare, utan arbetet är starkt förknippat med ständigt utvecklande av det egna kunnandet, vilket även Comenius ed påminner om.
Jonas är tacksam över att utvecklingen fortgår under hela karriären. Arbetsåren har lärt honom barmhärtighet.
– När jag började undervisa tänkte jag mycket på om studerandena gillar mig och om mitt sätt att göra saker är det riktiga. Nu tänker jag inte längre på sådant, fokus ligger mer på de studerande och deras lärande. Även i övrigt har jag lärt mig att vara barmhärtigare mot mig själv. Kurserna är ibland väldigt omfattande och det känns som att tiden inte räcker till för allt. Jag gör mitt bästa och tycker att det räcker.