Rektorn för Kivimaa skola, Tuula Herkepeus, såg som lärare hur stor betydelse läraren har för barnets tillväxt. Nu som rektor gläder hon sig över att ha en engagerad och motiverad arbetsgemenskap omkring sig. Mod, vänlighet, frihet och ansvar utgör ledstjärnorna för det dagliga arbetet.
Rektor Tuula Herkepeus berättar att hon velat bli lärare sedan hon var barn. Skrattande minns hon att hon redan som liten flicka krävde att kompisarna skulle leka skola och att hon alltid själv var lärare i leken.
Gnistan att handleda och uppmuntra slocknade inte, utan efter ett lärarvikariat på ett år efter gymnasiet sökte Tuula till klasslärarutbildningen och därefter började hon jobba. Sitt första år som lärare i en liten byskola kommer hon ihåg med värme.
– Egentligen förstod jag först i arbetet hur stor lärarens betydelse är när det gäller att styra ett växande barns skolgång. Som klasslärare deltar man i alla aspekter av elevens liv, och som bäst är den delade fostringsuppgiften med hemmet mycket fruktbar och givande, funderar hon.
Efter sitt år i byskolan arbetade Tuula 12 år som klasslärare i Kivimaa skola i Lahtis, som hon kallar sin egen skola, eftersom hon även själv som barn gått där.
Sedermera arbetade hon fem år som biträdande rektor på annat håll och flyttade sedan igen för fem år sedan tillbaka till Kivimaa skola, nu som rektor.
Delat ledarskap underlättar
Det finns både likheter och olikheter i rektorns och klasslärarens roller. Enligt Tuula betonas handledningens, motivationens och kommunikationens betydelse i båda jobben. Rektorn har många administrativa frågor på sitt bord, men samtidigt är rektorn den som drar upp riktlinjerna, bygger kulturen och visar vägen i hela arbetsgemenskapen.
Den rektorsbarometer som publicerades i höstas talar sitt bistra språk om rektorernas arbetsbelastning. Av dem som besvarade enkäten riskerade nästan hälften utmattning medan en femtedel redan var utmattade. Även i Kivimaa skola arbetar rektorn och biträdande rektorn heltid med administration, men arbetstiden räcker ändå inte till för att sköta alla uppgifter.
– En skola med 850 elever är en så stor helhet att den inte kan ledas av en människa ensam. Det delade ledarskapet lättar ändå delvis på bördan. Jag är lyckligt lottad eftersom jag har en exceptionellt engagerad arbetsgemenskap som stöder mig, en gemenskap där man jobbar med hjärtat, gläder sig Tuula.
Värderingarna syns tydligt i skolans vardag
En engagerad arbetsgemenskap finner en god grund i värderingarna. Läroplanen definierar undervisningens värdegrund. Som värderingar för Kivimaa skola har man dessutom fastställt mod, vänlighet, frihet och ansvar. Enligt Tuula syns alla dessa tydligt i vardagen.
– Här prövar vi modigt på nya saker, och det är självklart att vänlighetens betydelse i vardagen betonas i en gemenskap med flera hundra medlemmar av olika slag. Friheten kommer i värderingarna före ansvar. Vi ser saken så, att när lärarna och eleverna ges frihet, så medför det också ett ansvar för att sakerna sköts på bästa sätt.
Tuula berättar att engagemanget för värderingarna också syns i hur lärarna bemöter eleverna.
– Vi vill bemöta eleverna som individer och vi strävar efter att ge dem så mycket personligt stöd som möjligt, säger hon.
Utgångspunkterna definierar inte framgången
Utöver stödet till eleverna är det viktigt att också komma ihåg att tala om motivationen av lärarna och deras krävande arbetsbild. Under coronaåret har utmaningarna enligt Tuula varit många: för många lärare har gränsen mellan arbete och fritid suddats ut, och man har varit tvungen att söka nya verksamhetsformer för distansundervisningen. Men man har också nått framgångar.
– Det digitala språnget blev verklighet i alla lärares vardag, och för många var det viktigt att märka att man lyckas lära också på distans. Också mötena med elevernas familjer har varit mer omfattande än tidigare och lätta att ordna, även om man var tvungen att göra det via Teams.
Som rektor är Tuula inte en del av barnens vardag på samma sätt som när hon var lärare. Hon får ändå en täckande bild av barnens vardag också i rektorsarbetet.
– I detta arbete ser man ännu tydligare än som lärare hur väldigt olika utgångspunkter många av oss kommer från. Det finaste är att märka att utgångsläget inte är stigmatiserande för eleven, utan att en uppmuntrande gemenskap kan stödja eleven på vägen mot vuxenlivet och hjälpa eleven att övervinna eventuella utmaningar, konstaterar Tuula.