Onödig dokumentation bort från lärarna

Ett av målen med reformen av stödet för lärande var att minska lärarnas skyldighet att dokumentera. Nu har det visat sig att lärare instrueras att efter lektionen separat anteckna uppgifter om varje elev och den gruppspecifika stödformen. OAJ:s utbildningspolitiska direktör Nina Lahtinen säger att det här är helt onödigt.

Reformen av stödet för lärande trädde i kraft i början av augusti och kommunerna har i en månads tid försökt implementera de nya gruppspecifika stödformerna. Det är viktigt att följa upp hur stödet genomförs, men en enskild lärare ska inte behöva dokumentera uppgifter efter varje lektion.

Enligt OAJ:s utbildningspolitiska direktör Nina Lahtinen är dokumentationsskyldigheten onödig, eftersom ett av reformens mål var att minska lärarnas oskäliga börda med dokumentering.

– Vi är oerhört förvånade över att utbildningsanordnare och lärare nu vid skolstarten har utbildats i att arbeta på det här sättet. Rektorn vet vilka resurser som finns för gruppspecifikt stöd och hur de fördelas mellan olika stödformer. Det är helt onödigt att kräva elevspecifik dokumentation efter varje lektion, säger Lahtinen.

En god arbetsgivare ger inte lärarna onödigt arbete

– Utbildningsanordnarna kan nog på ett tillförlitligt sätt redovisa för Utbildningsstyrelsen hur många timmar en speciallärare har haft till förfogande för gruppspecifikt stöd. Även utan separat dokumentation går det att påvisa hurdana ersättningar lärarna har fått för stödundervisning eller språkligt stöd och i det avseendet är infon om de individuella stödinsatserna oväsentliga, säger Lahtinen.

Hon betonar att en god arbetsgivare inte ålägger lärarna ytterligare onödig dokumentation. Det är i strid med reformens mål. Dessutom finns redan tillräcklig information om varje elev för att avgöra om gruppspecifikt stöd räcker eller om det behövs individuellt stöd.

Inte heller i gymnasiet förutsätter reformen av stödet för lärande uppföljning och dokumentation för varje lektion.