Skådespelaren Seela Sella har bara fina minnen av sina lärare. Det finns dock några möten som senare under livet har visat sig vara oerhört betydelsefulla. Vissa möten har uppmuntrat henne redan som ung, andra har visat sig vara viktiga för skådespelaren först senare.
Seela Sella kommer ihåg att hon var en vanlig elev och att hon alltid tyckte om skolan. Hon blev intresserad av teaterhobbyn redan när hon var ung och uppträdde ofta på skolfester.
Sellas eget skådespelararbete har styrts framför allt av känslor och insikter som hon har upplevt som åskådare på teater. Utan modersmålsläraren Impi Varsila skulle hon ha gått miste om många sådana erfarenheter.
Läraren såg Sella som en individ och ledde henne till omvälvande insikt
Från tiden i flicklyceet i Tammerfors kommer Sella ihåg att Impi Varsila var en lärare som brydde sig om alla sina elever, hon var oerhört bildad och lärde eleverna att förstå finsk litteratur och poesi. Varsila såg också hur intresserad Sella var av teatern. En ung gymnasieelev hade dock oftast inte råd med teaterbiljetter.
– Utöver att läraren Varsila fördjupade mitt intresse för litteratur och kultur, såg hon mig och varje elev som individer. Tack vare henne kom jag djupare in i teatervärlden. Därigenom påverkade hon utan att veta det hela mitt liv och ledde mig till en insikt om kärnan i skådespelararbetet som har burit under hela karriären, säger Sella.
Utöver att läraren Varsila fördjupade mitt intresse för litteratur och kultur, såg hon mig och varje elev som individer. Tack vare henne kom jag djupare in i teatervärlden.
Resan till insikten började när läraren fick för sig att ringa Sakari Puurunen, teaterchef i Tammerfors, och frågade om det var möjligt att få fribiljetter till en elev som är verkligen intresserad av teater. Teaterchef Puurunen skrev på en blågrön lapp Sellas namn som betydde att hon fick fribiljettsrätt till alla teaterföreställningar.
– Än i denna dag minns jag vad jag funderade på varje trappsteg när jag första gången gick upp för dem för att se en föreställning på Tammerfors teater. Och där satt jag som gymnasieelev nästan varje kväll, och såg en föreställning efter en annan, berättar Sella.
Tack vare fribiljetten fick hon gång på gång se till exempel Eeva Kaarina Volanens skådespelarprestation i Tolstojs Krig och fred.
En särskilt viktig scen för Sella var när Natasja, som är kär i Andrej, blir tillfrågad om Andrej ofta har varit här. Volanen, som spelade Natasja, svarade på frågan kippande efter andan och drog liksom varje replik inåt.
– Det kändes som om hjärtat stannade, för jag blev så tagen och skakad av Volanens rollprestation. Scenen var mycket verkningsfull och jag satt på teaterbänken flera gånger och såg pjäsen, men känslan avmattades ändå inte, minns Sella.
På grund av denna erfarenhet tillägnade hon sig insikten och lärdomen som burit henne under hela karriären – att allt i skådespelararbetet ska födas i stunden. Publiken ska inte på förhand kunna gissa vad som händer härnäst, utan allt ska hända här och nu.
På grund av denna erfarenhet tillägnade hon sig insikten och lärdomen som burit henne under hela karriären – att allt i skådespelararbetet ska födas i stunden.
Personlig förebild uppmuntrade att gå egen väg
Utöver insikter och karriärriktningar som hänför sig till skådespelararbetet kommer Sella ihåg den uppmuntran hon fått och de förebilder hon mött. Aune Kyllikki Komi, som var sånglärare, var inte en riktigt sådan lärare som lärarna förväntades vara på den tiden. Sella berättar att läraren var helt fantastisk, lite annorlunda, skådespelerska och operetthjältinna.
– Aune Kyllikki var för oss unga flickor ett föredöme och en förebild. Hon visade oss att en vuxen kvinna kan ha en annan roll än vad vi är vana vid och gav också oss mod att vara oss själva på vårt sätt, säger Sella.
Aune Kyllikki Komi visade oss att en vuxen kvinna kan ha en annan roll än vad vi är vana vid och gav också oss mod att vara oss själva på vårt sätt.
Sella anser att högkvalitativ utbildning och kompetenta lärare också i vidare bemärkelse är viktiga byggare av ett jämlikt samhälle.
– Det har varit ytterst viktigt att flickor i Finland redan under min läroverkstid har getts samma möjligheter att avancera som pojkar. Vi lärde oss att vi kan bli vad som helst. Utan lärarna hade vi kanske ännu inte haft en kvinna till exempel som president och statsminister.