Samira Ouazizi, som studerar till lärare inom småbarnspedagogik, vill som lärare garantera alla barn en trygg möjlighet att utvecklas till sig själva. Arbetet är viktigt, men enbart arbetets betydelse räcker inte till för att åtgärda lärarbristen. Botemedlet är enkelt: högre lön, säger Samira.
Det började redan på daghemmets gård i början av 2000-talet. Någonting med stunderna på gården gjorde ett så stort intryck på Samira Ouazizi, att hon inte under hela sitt liv behövt fundera på vad hon ska välja för yrkesbana.
– För mig var det av någon anledning alltid klart att jag ska bli lärare inom småbarnspedagogik. Direkt efter gymnasiet kom jag in på Jyväskylä universitet för att studera småbarnspedagogik, och på den vägen är jag, berättar Samira.
Direkt efter gymnasiet kom jag in på Jyväskylä universitet för att studera småbarnspedagogik, och på den vägen är jag.
Nu börjar kandidatskedet närma sig sitt slut, och jag har redan två längre praktikperioder i daghem bakom mig. Även om branschvalet under studierna ibland väckt tvivel, har praktikperioderna påmint Samira om varför hon ville studera till just lärare inom småbarnspedagogik.
– Att öppna och förklara sina känslor har alltid legat nära mitt hjärta. Ett barn kan till exempel vara frustrerat eller ledset. När man ägnar en stund åt att ta reda på vad det beror på, och barnet till sist leende återvänder till leken, blir man också själv på gott humör. Det känns också otroligt fint om man lyckas planera en verksamhet som barnen både njuter och drar nytta av.
Att öppna och förklara sina känslor har alltid legat nära mitt hjärta.
Man får också alltid direkt respons i sitt arbete.
– Reaktionerna är alltid omedelbara och direkta. Om något inte intresserar, säger barnen det direkt, man behöver inte gissa sig till det, skrattar Samira.
Möjlighet att växa till sig i trygghet
Samira anser att de viktigaste rättesnörena inom småbarnspedagogiken är jämställdhet, jämlikhet och en trygg barndom. Daghemspersonalen spelar en stor roll i att skapa en trygg miljö. Allt detta betonas också i grunderna för planen för småbarnspedagogik.
Även om det är bråttom och resurserna är knappa, ska det inte återspeglas på barnen, utan de måste alltid känna sig trygga.
– Barnen ska bemötas som individer, så att alla har en trygg miljö att växa till just sådana människor som de är på väg att bli. Vår uppgift som lärare är att stödja barnets tillväxt och se till att omgivningen och miljön är trygg för barnen, anser Samira.
Vår uppgift som lärare är att stödja barnets tillväxt och se till att omgivningen och miljön är trygg för barnen.
Det har länge talats om resurserna inom småbarnspedagogiken och särskilt om bristen på kompetenta lärare. Antalet studerande har utökats, men framför allt i huvudstadsregionen och i övriga tillväxtcentrum kämpar många daghem fortfarande med en ständig personalbrist. Samira påpekar att så länge som uppskattningen inte syns till exempel i lönerna, kommer resursbristen inte att kunna lösas.
– Under coronapandemin har det talats mycket om hur viktigt det arbete som vi gör är, men i praktiken syns denna uppskattning ingenstans. Såklart påverkar de relativt låga lönerna också studerandenas vilja att sysselsätta sig inom branschen. I stället för att enbart utöka antalet studieplatser borde resurser riktas direkt till lönerna och daghemsverksamheten. Det skulle påverka såväl branschens attraktivitet som barnens vardag och trivsel.
Småbarnspedagogiken förändras med samhället
Samiras mål är att på ett eller annat sätt bidra till att utveckla småbarnspedagogiken. Utöver lärararbetet är hon intresserad av olika tillämpningar som gäller växelverkan mellan daghemmet och hemmet eller barnens inlärning. Samira tycker det är viktigt att småbarnspedagogiken förändras i takt med samhället. Därför är det också viktigt att planerna för småbarnspedagogiken är aktuella.
– Redan under studierna betonas det att planen för småbarnspedagogiken är grunden för hela arbetet. Om det till exempel uppstår konflikter med föräldrarna är det bra att det finns ett rättesnöre att stödja sig på och för att motivera varför vi gör som vi gör.
Ur planen härrör också de allra viktigaste värderingarna.
– Den egna attityden och principerna ska vara klara i detta arbete, så att alla barn har samma möjligheter och rättigheter. Reglerna är desamma för alla och man håller även fast vid dem, summerar Samira.